Inbrott

När Björn igår morse klev upp för att gå till jobbet möttes han av ett vardagsrum i oordning. Skåpluckor och lådor var öppnade och hallgolvet fullt med glas. Vi hade haft inbrott under natten medan vi låg och sov.

De har stulit så gott som allt av värde såsom kameror, dator, Björns nya joggingskor, solbrillor, pass och plånböcker. SATANS JÄVLA SKIT! Det värsta är att alla foton är borta. Hela vår fototid här är stulen. De lyckades ju nämligen även stjäla vår gamla HD som vi hade som backup. Snälla Magnus ska hjälpa oss och försöka återskapa lite då vi har semestrat mycket ihop.

Vi mår bara bra men vi är lite ledsna och skakade. Det var oerhört svårt att sova inatt eftersom vi bara låg och lyssnade efter fotsteg men rädslan går väl över.

Jag sitter just nu och knappar på Magnus dator eftersom vår är stulen så det kan dröja lite innan vi kan höra av oss igen.

Äventyret närmar sig sitt slut

Idag checkar en av styrelsemedlemmarna i MA Gantry Scenic Tours ut från Christchurch flygplats. I skrivande stund sitter Jenny förmodlingen och hänger på Aucklands flygplats med en stor kaffe och något chokladigt. Hon är på väg hem till Sverige.

Här på 22 Aorangi Rd sitter jag och slappar. Äventyret här på NZ börjar närma sig sitt slut. Ni kanske undrar när vi ska komma hem? Jag var och betalade flygbiljetten igår. Vi kommer till Sverige vid 22-tiden den 27e april, alltså om en mycket snar framtid. Vi har ett par födelsedagsbarn att fira. Min moster Annika fyller 50 år i slutet av april och Björns kompis Mange fyller 30 i början av maj.

Vi bokade biljetten på samma resebyrå som vi bokat alla andra semesterresor. När vi kom in så hälsades vi med "Hej Björn, hur är läget? Vart ska ni åka nu?" De tycker nog att det är trist att vi åker hem då vi måste vara en av deras bästa kunder.

Innan vi åker ska vi dock försöka hinna med lite bus:

Den 29e mars ska vi springa ett kortlopp på 1,2 mil. Det heter City2surf och är väldigt populärt. Semesterölmagen hänger fortfarande över byxlinningen men vi ska nog åtminstone ta oss igenom.

Den 3e-5e april åker vi på grusbus med Björns jobbarkompis Keith. Vi har hyrt offroadmotorcyklar (vår Blackbird får stanna hemma i garaget) så det blir en blandhelg med både asfalt och spåriga grusvägar. Keith har planerat hela rutten så blir det nog väldigt skoj.

Helgen därefter ska Björn åka iväg på flygshow i Blenheim. De är några jobbarkompisar som ska flyga upp till Blenheim i något gammalt plan.

I övrigt blir det nog några extra hejdåöl, städning och försäljning av diverse motorcyklar och andra pryttlar som vi samlat på oss under dessa två år.

Så, börja förbereda smaskiga maträtter och kanelbullsbak för snart kommer vi och invaderar era hem. På äkta kiwimanér ska vi traska runt med skorna på, prata vind och säga "sweet as". En knäckemacka med kaviar och korv med stuvade makaroner skulle sitta riktigt fint!

Det första kortet är taget för nästan två år sedan. Vi hade just flyttat in i vårt kalla hus. Det andra kortet är taget under vår Australiensemester. Jag vet inte vilken bild ni har av oss i huvudet. Vi har nog fått en extra rynka eller två och tappat några överflödiga kilon under åren men jag tror att ni kommer att känna igen oss.

Vi ses snart!

Rapport från Australien

Nu är vi tillbaka i gamla hederliga Christchurch, eller ska vi kalla det tråkiga? Ja, det känns nästan så efter tre händelserika veckor på andra sidan diket. Vi tar det från början.

Fredagen den 13e (ojojoj) flög vi från Christchurch till Melbourne. Väl framme kunde vi känna brandrökslukten från de bränder som fortfarande rasade i staten Victoria. Stora områden var helt utbrända och många människor hemlösa. Australiensarna har grävt djupt i sina fickor för att kunna underlätta för de drabbade.

Vi hade dock tur i oturen då vi klarade oss undan allt vad katastrofer hette. Vi hade fyra härliga dagar i Melbourne med solsken, storstadsvimmel och givetvis svenska köttbullar på IKEA.

Jennys vänliga kompis Bianca (sedan Jennys tid som backpacker) gav oss en guidad tur runt Melbournes restauranger och nattliv på lördagskvällen och på måndagen fick vi sitta och avnjuta känguruspett, vin och frukt i hennes trädgård. Kängurukött är riktigt gott.

På tisdagsmorgonen bar det iväg till flygplatsen och därifrån flög vi upp till Brisbane. Brisbane bjöd på middag med tjejerna, Kristy och Cath, från söderhavskryssningen förra året. De är härligt spontana och ett par riktiga partypinglor. Det blev inte så mycket fest denna tisdagskväll men väl en härlig thaicurry och ett par öl.

Bilder från Southbank respektive botaniska trädgården i Brisbane.

Efter ett par dagars turistande i Brisbane så plockade vi på torsdagen upp vår hyrbil (Nissan X-trail) på Thrifty och ställde in kompassen på norr och farthållaren på 100 kmh. Vägarna i Australien är oerhört raka och ganska tråkiga.

Den första etappen tog oss till Mooloolaba och ett riktigt snuskigt och skitigt backpackerställe. Det var inte bara äckligt det låg också 8 mil ifrån Noosa där vi hade haft för avsikt att övernatta. Anne lyckades prata oss ur situationen och med ett löfte om återbetalning så körde vi vidare. Födelsedagen hade inte börjat särskilt lovande men avslutades desto bättre med härliga känguruspett, bakad potatis, gräddfilsröra och vin på ett mysigt motell i Coolum Beach.

Nästa dag begav vi oss till Noosa och väl där lyckades vi hitta ett trevligt motell, solsken och en härligt fin sandstrand. Noosa var också utgångspunkten för vår planerade tripp till Fraser Island (av oss kallad Frasön).

På lördagsmorgonen blev vi upphämtade av guiden Cameron och hans gamla Toyota Landcruiser. Det var dags att åka och campa på Fraser Island som är världens största sandö. På Fraser Island trängdes vi med oerhört många turister, dingos och fem av världens giftigaste ormar. De vi slapp se var ormarna.



Söndagen och måndagen var i stort sett rena resdagar för att vi inom tre veckor skulle hinna upp till Cairnsområdet. Vi övernattade i Maryborough och Rockhampton så nära Bruce Highway det bara var möjligt.

Airlie Beach mötte oss med solsken på tisdagseftermiddagen. Vi hade fått tag i en riktigt lyxig lägenhet med en fantastisk utsikt över samhället och havet. På kvällskvisten dök kakaduorna och regnbågslorikiterna upp på balkongräcket och tiggde frukt. Det kändes härligt exotiskt. Nästa dag hoppade vi på segelbåten Illusions för en dags snorkling.

Föreståndarna för lägenhetshotellet i Airlie Beach lyckades hjälpa oss med att hitta en fin lägenhet i Port Douglas (ca 6,5 mil norr om Cairns) till ett bra lågsäsongspris. Vi spenderade hela fredagen i bilen för att köra de ca 70 milen från Airlie till Port Douglas. Men vi visste att väl där så väntade en härligt slapp vecka med snorkling/dykning vid det Stora Barriärrevet.

Här äter vi frukost med fåglarna på ett Zoo i Port Douglas. Det kunde vara lite lätt frustrerande när fåglarna blev intresserade av det vi åt och försökte sno åt sig en tugga eller två.

Det fanns även möjlighet att få klappa fritt skuttande kängurur.

Den här fulingen på bilden nedan är en helt vild saltvattenskrokodil som vi fick chans att se när vi puttrade fram med fejkångaren Lady Douglas på floden.

Dykning vid Opal Reef Stora Barriärrevet.

Filmen är från Magnus och Jennys tripp till Low isles. Om ni är sugna på mer bilder än vad vi har lagt ut så finns det mängder på deras blogg.

Sista veckan i Australien

Nu sitter vi pa ett internetcafe i Port Douglas som ligger ca 7 mil norr om Cairns. Det ar ett jattemysigt samhalle med en valdigt avslappnad stil. Manga av batarna till stora barriarrevet utgar harifran vilket gor det till ett perfekt stalle att hanga pa. Sa imorgon bar det ivag ut pa havet. Anne nojer sig med att snorkla pa revet medan jag skall dyka (de du Larsa!) Magnus och Jenny ska gora tva introdyk. Det ar ju verkligen ratt stalle att prova pa dykning.

Vi har fatt tag i ett valdigt fint boende mitt pa huvudgatan med dess restauranger och cafeer.
Eftersom det ar lagsasong sa far vi bo lyxigt till ett rabatterat pris.

Det har var bara ett tecken pa att vi lever och har halsan. Vi kommer att skriva en utforlig blogg med mycket bilder nar vi kommer hem men tills vidare kan ni kolla in Magnus och Jennys blogg for lite bilder.

Helgens mc-tur

Eftersom NZ firade nationaldag (Waitangi Day) i fredags och vi var lediga så passade Björn, Simon och jag på att rasta motorcyklarna. Vi hade planerat en rundtur på ca 120 mil fördelat på fredag och lördag.



Fredagens första fikastopp var Mt Cook, Nya Zeelands högsta berg. När vi med kurrande magar stod där i caféet bland mackor och pommes frites och velade så klev plötsligt Björns jobbarkompis Keith in genom dörrarna. Han var på väg ner till en mc-träff i Alexandra och hade beslutat sig för att köra de 10 extra milen till Mt Cook för att sitta ned med oss och fika i solskenet. Keith är lite som gubben i lådan. Han dyker upp lite var stans, där man minst anar det.


Här ser ni Mt Cooks snöklädda topp.



Björn och Simon



När vi hade lekt klart (fikat, besökt muséet och tittat på 3D-film) vid Mt Cook så körde vi vidare mot hotellet i Haast.



Nya Zeeland har fantastiska mc-vägar. Asfalten är grövre än hemma i Sverige vilket betyder bra grepp och det finns mängder med härligt kurviga vägar.

I Wanaka så mötte Simon upp med sin far och farbror medan Björn och jag fortsatte de 15 sista milen till hotellet i Haast. Det var som tur var min tur att köra för dessa 15 mil var de mest underbara jag kört på motorcykel. Kurvorna svepte fram och det fanns inte en raksträcka i sikte. Jag växlade ner till fyran för att jag skulle få driv i kurvorna med den tunga och långa Blackbirden. Den tar sig runt kurvor fantastiskt mjukt och stabilt. Det går att lägga ner den ordentligt utan problem. Om ni någon gång har vägarna förbi NZ och ni funderar på att turnera runt för att se landet, kör då mc och glöm inte denna sträcka mellan Wanaka och Haast. Den är värd ett dygn i ett trångt flygplan.

På lördagen körde vi vidare mot glaciären Franz Josef. Väl där åt vi frukost i den lilla byn. Det är den smutsiga lilla glaciären Franz Josef ni ser i bakgrunden.

Efter glaciärstoppen var det dags att köra norröver för att därefter svänga höger och via Atrthur's Pass köra hem till Christchurch. Jag lyckades övertala Björn att stanna för en kort fikapaus i Arthur's Pass. Han hävdar att jag alltid vill fika, vilket kanske är sant. Jag skyller på min uppväxt. "Fika" är nämligen det ord min mamma använder flitigast och jag skulle inte bli särskilt förvånad om det var det första ord jag yttrade när jag började prata.

Vardag

Sedan drygt en vecka jobbar jag heltid med att packa kläder. Det är jätteskönt att ha ett jobb och det är bra med lite extra klirr i kassan även om det inte direkt är något drömjobb. Det passar mig inte alls att gå arbetslös medan Björn jobbar och sliter.
Men, snart har vi ju semester igen. Nästa fredag åker vi ju över diktet till Australien. Australien kommer att bjuda på hetta och en massa skoj. Vi ser verkligen fram emot att åka.

På fredag firar NZ Waitangi, nationaldag. Vi firar med att ta en långtur med hojen. Det börjar ju bli knappt om tid för att hinna med att resa runt NZ så vi passar på.

I övrigt så har vi börjat förbereda oss för inför hemfärd till Sverige vilket både är vemodigt, roligt och läskigt. Björn och jag har sökt jobb och vi kikar lite på hus. Vi är också på väg att sälja Mazdan här i dagarna. Den ligger ute på Trademe (motsvarigheten till Blocket). Skillnaden här är att det är auktion på nätet så bilen kommer att säljas till högstbjudande.

Vi ses om några månader!

Grillning hos Gardners

Idag har Björne och jag varit hos familjen Gardener och ätit oss riktigt mätta på grillat. Det var en liten "hejdågrillning" då jag inte längre är James hjälplärare (vilket fantastiskt jobb jag hade). De är verkligen helmysiga så vi hade en superhärlig dag i solen. Vi provade även på att spela lite playstation med James. Givetvis gjorde han slarvsylta av oss båda vilket iofs är hans plikt som 15-åring.