Det papperslösa samhället?

Det papperslösa samhället verkar inte särskilt aktuellt då det gäller att emigrera jag tänkte här ge en kort beskrivning av alla dokument som har rest fram och tillbaka över halva jordklotet. Den första pappersbunt som damp ner i brevinkastet i det Johanssonska och Sedendahlska hemmet var en bunt papper som hette E.O.I och det vet alla att det står för (expression of interest.) Detta häfte bestod av blygsamma 30 sidor kryssfrågor och personuppgifter. E.O.In fylldes i och faxades tillbaka till Nya Zeeland. Bara dagar efter vårat första pappersskyfflande small det till i brevinkastet igen. Denna gång låg det en varsin läkarundersökning på ca 15 sidor stycket denna var tyvärr inte bara att fylla i och faxa. Vi var ju naturligtvis tvunga att visa upp oss för en läkare och friskförklaras vilket inte gick friktionsfritt som ni säkert redan vet. Vi klarade oss iaf igenom hälsokontrollerna och inväntade nu det riktiga ansökningspapperen, vilka var av samma kaliber som E.O.In. Skillnaden här var att den skulle postas med snigelpost till Nya Zeeland och arkiveras, till detta tillkommer även certifierade kopior av pass examens papper, bevis på samboskap bevis på engelska kunskaper personbevis utdrag ur polisregistret e.t.c.

Hur som helst så verkar vi ha utförsrull just nu. Båda hojarna är sålda, lasten är skeppad endast 44 dygn tar transporten. Lägenheten är uthyrd och i dag som kronan på verket bokades två stycken flygbiljetter den 20:e juni bär det av mot härliga vintern.

"Mitt i ett äventyr"

Mitt älskade Umeå

I helgen var jag i Umeå. Det känns konstigt att säga det men det var nog sista gången på väldigt länge. Umeå har för mig varit oerhört betydelsefull. Det var där jag kände min ilska, förändrades, växte, blev stark, upplevde kärlek, lapade kunskap, skrattade, fick fantastastiska vänner och mitt första heltidsjobb.

När jag ser tillbaka på året som gått så kan jag oerhört tydligt se hur jag kämpat för att finna mig en plats här i min nya stad Stockholm och hur mycket jag längtat tillbaka till Umeå. Det är en längtan som blivit lättare och lättare att leva med och nu är jag glad över att jag tog flyttbilen ner till Stockholm och Björn. Jag talar fortfarande om den mentala och den fysiska flytten till en ny stad. Att leva med Björn känns för mig självklart. Det är bara den fysiska platsen som inte varit självklar.

Det var som alltid härligt att åka tillbaka till Umeå och vännerna. Livet växlar mellan glädje och sorg och mitt i detta föds fantastiska nya människor. Med tanke på den babyboom som varit skulle jag säga att det för det mesta är glädjen som flödar.

Jag lyckades träffa många av mina kära men inte alla (någon var naturligtvis tvungen att tävla och vinna nordiska mästerskapen i multisport). Torsdagen bjöd på middag med min underbara Anna och trots påträngande studenter hade vi det som alltid trevligt. Fredagen bjöd på fika i Klintsjö och party i Sara och Lars mysiga lägenhet. Det blev mycket snack och ett antal drinkar (Absolut norrländskt). Ja, vad lördagen hade i sitt sköte är inte svårt att gissa. Jag flydde till Freddes mjuka soffa. Där återhämtade jag mig med film, godis och mys. På söndagen lyckades jag klämma in en härlig dag på Storsandskär samt några kramar och middag hos Sören och Birgitta innan jag tog flyget ner till doftande syrenhäckar och gröna gräsmattor.

Jag saknar er....

Nu har åtta lådor börjat sin långa resa. Äventyret närmar sig.