Kontraktet på huset är skrivet

Vi blev inte så lite förvånade när vi imorse satt och åt frukost och lyssnade på en sommarpratande Mark Levengood över nätet och det plötsligt knackade på våran motelldörr. Utanför stod våran nya hyresvärdinna Annetta (ej Anita som vi först trodde). Hon var full av iver och undrade om vi ville ha skjuts ut till huset. Vi avböjde detta eftersom vi var tvungna att stanna en natt till här. Då frågade hon istället vad vi tyckte om för mat och vad vi brukade äta till frukost. Vi såg ut som två fågelholkar och då förklarade hon att hon hade tänkt att åka och handla till oss så att det fanns något att smaska på i kylen när vi anländer till huset imorgon. Det kändes väldigt udda att från en hyresvärd få frågor om man äter gröt till frukost och om vi tycker om kyckling och potatis till middag. Trots detta underbara bemötande så är det nog ovanligt även för Nya Zeeland. Helt klart välkommet med detta varma bemötande från Annetta i det annars så kyliga vädret.

På torsdag bär det iväg till The Christchurch Engine center för rundtur, lite pappersfix och utprovning av arbetskläder. Det kommer att bli både spännande och roligt att se sin nya arbetsplats.

Idag har vi köpt biljetter till rugbylandskampen mellan Nya Zeeland och Sydafrika. Det lär bli en riktig batalj och en häftig upplevelse.

Från och med imorgon går vi offline i ett par dagar men vi skall försöka fixa internet så fort som möjligt i det nya huset.

Kalla kiwihälsningar
Björn och Anne

Rykande nyheter på Nya AB

Nu är det fritt fram för vem som helst att skriva kommentarer. Vi har fixat lite med inställningarna skriv gärna kommentarer det är alltid kul att höra av er därhemma.

P.S fixa skype

D.S

Jaha då har vi tydligen hyrt ett hus?!

Goddag vänner och familjer idag är vi betydligt mer alerta efter en välbehövlig tolvtimmars "powernap".

Vad var det egentligen som hände? Det är nog bäst om vi börjar med passen.

Det blev en väldigt ängslig väntan på passen och en del mindre trevliga samtal till DHL:s kundcenter. Ingenting blev bättre av att vi spårade passen via internet och det visade sig att de befann sig i Verona, Italien. Vi var panikslagna och kunde se våra flygbiljetter flyga iväg utan oss.

Kl.06.00 på onsdagsmorgonen bar det iväg mot DHL:s kontor ute på Arlanda. Väl framme kändes det som om världen lyftes från våra axlar då vi kl.07:45 stod med våra djupt saknade pass i handen. För första gången på väldigt länge kändes det som om vi hade gott om tid och åkte i lugn och ro till terminal 5. Där fick vi dagens andra glädjebesked då det visade sig att familjen Ruthström (Sundsvallskompisar) hade slutit upp för att vinka av oss. Plötsligt befann vi oss i tårar av stress och den fina gesten.

Kl.11.30 lämnade vi Svensk mark och påbörjade det stora äventyret.

Två dagar senare var vi båda väldigt glada över att slippa kliva in i ytterligare en flygmaskin. På Christchurchs flygplats mötte en strålande glad Arthur Cotton oss. Han hade väntat ganska länge pga vissa förseningar. Vi hoppade in i en taxi som tog oss till Strathern motor lodge där vi nu sitter och bloggar.

Idag har vi varit produktiva. Vi började dagen med att traska förbi en bostadsförmedling (vi hade redan igår fått några adresser att titta på där). Tio minuter senare sitter vi i en bil tillsammans med Anita som kommer att bli våran hyresvärdinna. Hon tog oss med till sitt hus(vi trodde att vi skulle titta på en lägenhet). Ungefär en kvart senare hade vi hyrt ett rymligt hus med stor trädgård för ett år framåt. Det finns tio sovplatser i huset så alla är hjärtligt välkomna när ni vill. Huset går i riktigt skön gammal engelsk stil och trädgården likaså. Det kommer alltså bli dragigt som attans och därför har vi idag inhandlat en flanellpyjamas till Björne och ett varsitt par varma "all blacks-tofflor"(Nya Zeelands rugbylandslag) .
Det gäller att smöra in sig hos "kiwisarna".

Äventyret har precis börjat och det känns redan som om vi behöver semester.

G´day mate vi är supertrötta

Sent omsider kom vi fram. Det var några lättare hinder på vägen vilka vi kommer att berätta om imorgon när ni är midsommarbakis. Vi kommer garanterat vara piggare imorgon eftersom vi i det närmsta befinner oss i koma. Det lilla vi kan berätta idag är att det är kallt så in i norden, och då menar vi inte norden just nu. Tänk slutet av oktober.

Klockan är 17.30 NZ tid och vi kämpar med näbbar och klor för att hålla oss vakna till 20.00
för attslippa den värsta jet lagen.

God natt Sverige

Helvetesveckan!

Efter en alldeles utmärkt helg i Sundsvall med perfekt väder och trevligt sällskap kom vi tillbaka sent på söndagskvällen till Stockholm. Vi var lyckligt ovetande om den tidsinställda bomb som låg och pyrde i min inkorg. Det kändes som en kalldusch då vi helt plötsligt fick reda på att det krävdes en hel del för att vi skulle få vårat visum. Dagarna till avfärd kändes just då väldigt korta och få. Det pratades om språktester,tillfälligt arbetstillstånd, blodprover på vift samt bevis för samboskap. Spiken i kistan slog David Mason (immigrationskonsulten) i den 11/6 kl22:00 när han meddelade att vi var tvungna att skicka våra pass med ilfart till London.

Måndagskvällen gick alltså i panikens tecken (jag, Anne uppvisade ett irriterande lugn). På tisdagen handlade vi. Vi ringde kors och tvärs, plitade på ansökningar, och fick fantastiska vänner (hatten av för er) att skriva korta resumeér om vårat samboskap. På onsdagen gick luntan iväg med expressbud till den engelska huvudstaden och torsdagen 09:00 var brevet framme hos ambassaden.

På fredagen anlände den ständige flytthjälpen dvs Annes mamma och hennes man Lars-Olov. Efter en heroisk 12-timmarsinsats hade vi flyttat ut ur lägenheten och kört den totalt sprickfärdiga lilla lastbilen ut till mina föräldrar på Värmdö. Väl där invaderade vi deras hem, åt deras mat, drack upp deras vin och flyttade in i deras husvagn.

Idag är vi trötta och sitter som på nålar och väntar på att återfå våra pass med förhoppningsvis några timmars marginal till avresa.

Skidbackarna har precis öppnat runt Christchurch och kvicksilvret ligger på behagliga 3 grader. Ibland är livet bara för spännande.