Lake Tekapo

Efter ett långt uppehåll har M.A Gantry Scenic tours återigen varit ute och speedturistat på Nya Zeelands södra ö. Denna gång föll lotten på Lake Tekapo som är beläget 700 möh mer eller mindre mitt emellan Christchurch och Queenstown (ni som har varit i Queenstown kommer säkert ihåg det turkosa vattnet).

Efter jobbet på fredagen så hängde vi cyklarna på cykelstället och packade Challengern full med prytlar och drog iväg till Lake Tekapo.

Vi anlände vid vårt vandrarhem 18.40 och efter en pizza på den lokala pizzerian så blev det några öl och kortspel i "vardagsrummet". Vandrarhemsägaren satte sig ned hos oss och pratade en stund. Han berättade att han just kommit hem från en 7 veckors lång semester i Sverige. Han hade lärt känna några svenskar som varje år åker till Lake Tekapo för att fiska och nu hade han alltså varit och hälsat på i Sverige. Han hämtade en artikel som han skrivit ut från nätet. Den ene svensken, Claes Hake, var konstnär och hade skickat en artikel om en skulptur han gjort. Artikeln var på svenska så vi översatte den åt honom. Det känns som om världen bara blir mindre och mindre.

På lördagen skulle det enligt väderprognosen vara skitväder över hela NZ men vi vaknade upp till klarblå himmel och solsken så vi hoppade på våra cyklar och cyklade utmed den vackra sjön. Lake Tekapos vatten är turkost och det beror på att smältvattnet från glaciärerna bär med sig finkornig sand från de omgivande bergen. Vi hade en riktigt härlig dag.

När vi kom tillbaka från cykelturen så hoppade vi in i bilen och åkte upp på Mt John. Där uppe kan man se hela byn. Där finns också ett observatorium och ett kafé. Vi smaskade i oss lunch medan tunga moln började rulla in över bergen. Ovädret var på väg. Vägen upp till toppen var slingrig och brant så Björn och Magnus ville känna vinden i håret ännu en gång. Cyklarna hakades av och så bar det av utför. Jag och Jenny var efterjagande paparazzi som försökte ta några bilder genom bilrutan.

När vi kom tillbaka till vandrarhemmet så var vi ganska trötta så vi tog oss en skön tupplur. När vi vaknade upp var ovädret över oss. Det SNÖADE för fullt!

På söndagen hade vi tänkt att åka till NZs högsta berg, Mt Cook men snön hindrade oss. Utan snökedjor var det bara att åka hem till Christchurch igen.

Idag måndag är det Labour Day. Det är ungefär samma sak som 1:a maj. Vi har alltså varit lediga. Vädret har varit helt underbart (ca 23 grader) så vi har spenderat dagen ute i trädgården.

Igår söndag så var det dags att försvara Christchurch engine centers färger emot Air New Zealand i en årlig fotbollsmatch. Självklart ville jag delta i denna festlighet. Det kunde ju inte spela någon större roll att jag inte hade rört en fotboll på över ett år. Jag spelade ändå det jag inte hade i spelteknik och bollkänsla tog jag igen i hårt slit och hårda närkamper. Kanske lite för hårt då hela kroppen värker idag. Men vad gör man inte för sporten och äran vi vann i alla fall med handbollssiffrorna 5-2 och kommer att vara regerande fotbollsmästare ända tills nästa match.

Ordningen är återställd, datorn är hemma igen!

Efter en lång tids väntan och ca 5500 kr så har vi äntligen fått tillbaka vår dator från doktorn.

Om ni har läst Jenny och Magnus blogg så vet ni redan att den första duatlontävlingen är avklarad.

I söndags, på tävlingsdagen, vaknade vi i ett regntungt Christchurch. Jag hade lite fjärilar i magen så frukosten smakade inte så gott som den brukar. Men, när vi väl var på plats så kändes det bara kul. Varken Jenny eller jag har någonsin varit med i någon duatlontävling så det var spännande. Drygt 100 deltagare hade tagit sig ur sina varma sängar för att frysa i regnet.

Tävlingen har ett väldigt bra upplägg då den består av tre lopp som succesivt ökar i längd. De är inte heller monsterlånga utan möjliga att genomföra trots att man inte tränar livet ur sig varje dag. Den vänder sig till motionärer och soffpotatisar som vill komma igång.

Lopp 1 - Jogg 1 km, cykel 10 km, jogg 3 km

Lopp 2 - Jogg 1 km, cykel 15 km, jogg 4 km

Lopp 3 - Jogg 1 km, cykel 20 km, jogg 5 km

Det har varit och är roligt att träna mot ett mål. Nu var detta bara ett delmål men vi blev sporrade av att det gick så bra. Jag lyckades jogga och cykla mig till en 13e plats (ca 45 min.) och Jenny lyckades, efter ett ca 10 års långt träningsuppehåll, leende ta sig in på en 50e plats (ca 53 min.).

Det som ser ut som en grimage är faktiskt ett leende!

Den långa kvinnan bakom mig deltog i triatlontävlingen och hon joggade om mig i mitten av den sista joggingsträckan. Men som den lilla terrier jag är så tjurade jag mig fast och spurtade om henne på slutet. När jag senare träffade på henne så sa hon "good work" och jag tackade så mycket för att hon dragit mig runt.

På lördag är det dags för Björn och Magnus att tävla. De ska cykla en 6 timmar lång lagtävling. Det lag som har cyklat flest varv på 6 timmar vinner.