Kia ora!

Kia ora (ungefär hej) vänner och familj!

Torsdagskvällen blev ingen vanlig sittaframförbrasankväll utan vi åkte till Willowbank för lite underhållning och middag. Vi skulle få uppleva några av NZs nattdjur och lära oss lite om maorikulturen.

Vår guide gav oss skapelseberättelsen och berättade om skogens gud Tane Mahuta som var förbindelsen mellan himmel och jord. Hon valde ut en hövding ur vår grupp vilken skulle leda oss. Hövdingen skulle även hälsa den analkande maoristammen och visa att vi kom med fredliga avsikter. Vi fick följa med maoristammen in i deras Pa (by). Vi skulle ta det lite försiktigt då maorierna faktiskt varit kannibaler.

Senare fick vi se och lyssna på några olika danser och sånger. Björn fick prova på att dansa en haka (krigsdans/sång). Tyvärr fick vi inte ta några bilder då så ni får lita på mitt ord då jag menar att Björn inte kan skilja mellan höger och vänster. Jag fick dansa en poi. Det är en dans där man använder små bollar. Det såg nog inte direkt ut som det skulle eftersom jag mest lyckades slå mig med bollen.

Efter detta gick vi in i restaurangen och avnjöt en underbar femrättersmiddag. Vi kunde knappt resa oss upp när vi proppat oss fulla.

Men, då var det dags för ännu en rundtur för att titta på NZs djurliv. Vi fick bla se alppapegojan vid namn Kea. Den är känd för att hitta på bus och om du har otur har den snott vindrutetorkarna och släppt ur luften ur däcken på din bil medan du var iväg och åkte skidor. Kean har också rivit får för att komma åt fettet kring njurarna (huuu). Som ni ser på bilden så har de riktigt kraftiga näbbar.

Det fula trynet ni ser ovan tillhör en jättestor och fet gris som lever på NZ. Vi minns inte riktigt vad den hette i maorimun men på svenska var det något i still med "fet fet".

Det var en riktigt trevlig kväll så Willowbank är ett tips för er som kommer hit och hälsar på.

En solig augustidag på Mount Hutt

Klockan 06:15 ringde klockan, inte en helt en normal tid att kliva upp en lördagsmorgon (vi bortser från er småbarnsföräldrar). Men vi hade planer för dagen. Vi hade ett berg att bestiga och denna gång skulle det lyckas. För att vara på den säkra sidan hade vi bestämt oss för att åka buss till Mt Hutt. Bussen avgick 07:20 och vi skulle vara framme i backen runt nio.

Vägen upp till berget var inte optimal då det var grusväg även här men den var ljusår bättre än den knaggliga kostig som Mazdan kämpade emot i Hanmer Springs.

Väl framme var allt proffesionellt arrangerat från bussbolaget. Våran chaufför ordnade med liftkort samt skidhyra samtidigt som vi krängde på oss utrustningen. Detta medförde att vi satt i liften på väg uppför berget i ett nafs.

Mt Hutt visade sig från sin bästa sida denna lördag. Solen sken ,snön gnistrade och det var en magnifik utsikt över hela Canterbury. I mitten av bilden kan man skymta parkeringen och bakom sträcker sig det gröna landskapet ut sig. Inte direkt vad man är van vid.

Efter några timmars åkande började benen kännas trötta och magarna knorra. Vi bestämde oss för lunch.

Magnus tog in en soppa och fick faktiskt använda sig av klassikern "Hovmästarn det är en fluga i min soppa".

Stärkta av lunchen och de extra proteiner som flugan gav skidade vi i några timmar till.

Även på Nya Zeeland är afterski ett populärt inslag.

Efter denna händelserika dag med skidåkning och tillhörande tvättbjörnsbränna var vi helt utpumpade och somnade ovaggade i våra fåtöljer framför brasan.

Grillpremiär

Vi kan ha varit lite tidigt ute men det har varit så härligt väder under veckan så att vi kände för en fredagsgrillning. Problemet var bara det att vi inte hade någon grill. detta problem var ganska lätt avhjälpt genom att vi susade iväg och inhandlade en tidigare idag ( Jag och Anne hade ju gemensam ledig dag). Det fanns inte så många mindre grillar att välja på så vi valde en stadig pjäs (ändå tog vi den näst minsta).

Studera bilden nära Lars-Olov så att du vet vad du har att arbeta med i slutet av december.

Magnus och Jenny anlände runt fyra blecket och vi premiärgrillade i vårsolen och avnjöt några kalla Speights. Vi måste medge att det var ett mycket angenämt veckoslut.

Imorgon bär det iväg mot nya äventyr då blir det skidåkning på Mt Hutt. Denna gång lämnar vi stackars Mazdan hemma och tar bussen. Vi hoppas att det blir skidåkning denna gång.

Cykellördag

Förra fredagen inhandlade jag och Anne en varsin fräck cykel. Då vädret inte varit det varmaste och bästa den gågna veckan har vi inte haft tillfälle att testa dessa två dräpare föränn idag då Magnus och Jenny (givetvis var dom tvugna att köpa lite dyrare och lite bättre cyklar än oss) hade kikat ut en trevlig cykelväg på deras cykelkarta.

Vi började trampa längs den tungt trafikerade Bealey avenue för att ta oss fram till floden som vi skulle följa ut till stilla havet som var målet för dagen. Efter en ganska bra bit så kom vi till lite "tuffare"(grusväg:-) terräng. Mange tuffade till sig lite väl mycket och skulle styla för oss och dagens första marksyning var ett faktum. Vi har också bildbevis som visar Manges andra vurpa för dagen. Som tur är landade han mjukt. Det är svårt att cykla bland sanddyner även när man har en dyr cykel (he he).

Efter två timmar och något trötta ben var vi framme vid havet. Där intogs fika och diverse sportdrycker. Det är väldigt viktigt med sportdryck när man befinner sig på vår idrottsliga nivå. Egentligen hade en bärs passat bättre in på soffliggarsällskapet.

Summa summarum blev det en härlig cykeldag med ca 4 timmar i sadeln. Med stumma ben och lite mör rumpa parkerade vi oss där vi hör hemma dvs i fåtöljerna framför brasan.

Utökat ordförråd "bunk"

Nu har jag jobbat min första vecka på Hornby High School. Idag har jag min lediga fredag, härligt! Helt plötsligt är det så fantastiskt mycket trevligare att ha en ledig dag. Det är trist att jag har en skitlön men i övrigt så är jobbet oerhört stimulerande. Jag får verkligen fortbildning så att det räcker. Men, jag blir frustrerad varje dag då jag inte tycker att jag har det där verkliga flytet i språket ännu. Jag blir förbannad då jag hackar som en seg ddaaaattttoooor. Ja, ni vet hur det kan vara då en internetsida är oerhört seg och det endast dyker upp några få ikoner i taget. Vissa dagar känns det som om jag bara blir sämre och sämre på att prata (engelska naturligtvis). Detta är naturligtvis inte sant utan det är väl snarare så att kraven jag sätter på mig själv ökar. Nya Zeeländarna pratar otroligt fort och ungdomarna ännu fortare så när jag försöker prata lika fort så blir det.....blaj! Som ni kanske förstår så känner jag mig mest hemma på lektionerna i engelska då det läses böcker och pratas om metaforer och liknelser. Men jag har lärt mig en del på matten denna vecka när jag på engelska lyckats förklara diverse mattetal som jag inte trodde att jag kunde. Däremot har jag märkt att min multiplikationstabell är språkrelaterad. Jag måste säga talen på svenska i mitt huvud för att svaret ska komma per automatik, mycket konstigt och intressant (sex gånger åtta är 48, six times eight is 48).

Bunk var ett av de första orden jag lärde mig under veckan. Bunk betyder skolk och tro det eller ej så skolkar eleverna även på denna sida jordklotet. Ordet bunk används dock endast på sydön. De elever jag ska ha extra koll på skolkar ofta. Jag ska försöka lösa dessa ungdomars problem i skolan på tio veckor. Det är inte lite skolan kräver av mig. Jag är oerhört glad att jag har den erfarenhet jag har.

Eftersom min lön inte räcker till mer än ölpengar så ska jag och Björn ut på puben och dricka upp pengarna i eftermiddag. Det blir det Nya Zeeländska ölet "Speights" för hela slanten, skål!

Ett stormdrabbat Hanmer Springs

På lördagen hade vi planerat en liten utflykt tillsammans med Magnus och Jenny till Hanmer Springs. Även om vi visste att det skulle blåsa mycket där på lördagen så åkte vi ändå. Vi tänkte att om skidbackarna var stängda så kunde vi ju åtminstone njuta av de varma källorna som Hanmer Springs är känt för. Tji fick vi.

Bilresan gick bra och Mazdan spann som en katt. Vi checkade in på motellet och bestämde oss för att åka och kolla in backarna ifall vi skulle ha möjlighet att åka skidor på söndagen. Enligt broschyren så är det en 40 minuters resa till backarna från Hanmer. Det är det också säkert om man har en fyrhjulsdriven bil med extrem markfrigång och inte en framhjulsdriven liten japansk rackare till bil. Visst bilen tuggade på uppför backarna som bara blev brantare och stenigare för varje meter men till slut fick vi känna oss slagna av berget och vända om.

Vi var faktiskt allihop rädda emellanåt och väldigt lättade när vi väl var tillbaka i Hanmer med glödheta bromskivor. Bromsarna luktade riktigt brända och Mazdan led ända in i själen.

Efter färden var vi lite hungriga av all spänning och intog därefter en lunch. Vi satt inne på resturangen och tittade ut på de kastvindar som folk kämpade emot. Det var skönt att sitta inne just då. Det tog bara en liten stund så dog allt vad elektricitet heter och Hanmer var inte bara stormigt utan även strömlöst. Nåja strömmen återvände och efter lite efterrätt bestämde vi oss för att prova de varma källorna. Vi fick vända i dörren det var stängt på badanläggningen på grund av stormen. Vad gör vi nu? Ingen skidåkning och inget bad i varma källor. Hanmer blev plötsligt en ganska tråkig plats så efter att ha pratat med motellföreståndaren fick vi avboka vårat rum utan avgifter och därefter hoppade vi in i Mazdan och drog tillbaka till Christchurch och utelivet.

Istället för ett blåsigt Hanmer blev det en improviserad inflyttningsfest hos Magnus och Jenny och en smak på Christchurchs nattliv.

Vinterväder och intervjuer?!

Idag har jag genomlidit två arbetsintervjuer och vet ni vad?! JAG BÖRJAR JOBBA PÅ MÅNDAG! Jag ska jobba som lärarassistent på Hornby high school i tio veckor. Det är alltså ingen fast tjänst och inte heller heltid. Men, jag får träffa lite folk och lägga till lärarassistent på min meritlista. Jag kommer att jobba 18 timmar i veckan och då är jag ledig fredagar. Det blir perfekt då Björne är ledig varannan fredag. Skitskoj, rent ut sagt.

Jag var fruktansvärt nervös när jag 9.15 skulle inställa mig för intervju på Hornby high school. Det var väldigt formellt. Jag brukar inte vara så nervös men idag fick jag verkligen anstränga mig för att få fram någonting vettigt, huuu. Den andra intervjun var en barnlek i jämförelse och då menar jag inte att den gick så mycket bättre men de som intervjuade mig var helt oförberedda och babblade mest på själva. De hade ännu en intervju imorgon så de skulle höra av sig på måndag. Men eftersom jag har tackat ja till Hornby så...

På eftermiddagen har vi lapat vintersol in trädgården. Björnen hittade ut ur idet.

I helgen ska vi (den lilla svenska familjen) åka till Hanmer Springs för att åka skidor och bada i varma källor. Först ska vi bara lämna in bilen för bromsbyte och utrusta den med snökedjor.

Imorgon flyttar barnen hemifrån

Imorgon flyttar Jenny och Magnus till egen lägenhet så det är en stor dag. Det kommer att kännas konstigt och tomt då vi redan efter en vecka lyckats skapa oss rutiner. Vi kände ju inte varandra innan så det har verkligen gått över förväntan att bo ihop. De flyttar till centrala Christchurch så det blir där vi har förfest och här grillpartyn. Det är en in i minsta detalj uttänkt plan som ni kanske förstår.

Idag har Björn och jag varit i Lyttelton och fikat/frukosterat. Lyttelton är ett litet hamnsamhälle endast några minuters bilkörning från centrala Christchurch. Det var inte så mycket att se. Samhället är uppbyggt kring den stora hamnen där diverse fraktfartyg anländer från alla möjliga länder med alla möjliga olika varor. Hade vi varit intresserade av stora lastfartyg så hade det nog varit en helt fantastisk plats att besöka. Jag skulle tippa att våra efterlängtade kartonger kom den vägen. I övrigt kan man åka färja över till Peninsulahalvön därifrån, åka ut och spana på delfiner, vandra bland kullarna och som tidigare nämnt dricka en god kopp kaffe.

.

Orana djurpark

Igår söndag var Björne och jag till Orana djurpark. Några sydafrikaner jag träffade då jag var hos tullen för att få in våra kartonger i landet berättade att denna djurpark faktiskt var riktigt bra till och med med sydafrikanska mått mätt. Det fick åtminstone mig att bli lite nyfiken. Bra reklam!

När vi kom dit så fick vi tipset att springa bort till tigerburen då tigrarna skulle matas. De är imponerande. Hela djurparken var faktiskt imponerande. De hade tigrar, lejon, noshörningar och olika NZ fåglar mm. Det var mycket att se och då vädret var fantastiskt blev upplevelsen ännu bättre. Hur ofta kan man sitta och äta lunch och titta på giraffer? De hade bord utställda på flera ställen i parken och det var fritt fram att ta med egen mat och även att använda deras gasgrillar (grillparty utanför lejonburen?).

(Jag vet att detta inte är en tiger)

Det fanns även lite leksaker i form av linbanor och annat. Självklart var vi tvugna att leka lite. Björn får väldigt ofta höra att han ser ut som 17 eller kanske 18 år här så det är väl bara upp till bevis. Det är inte dåligt att tappa tio år på att flytta till andra sidan jordklotet (ni borde testa)! Han är mäkta stolt men svär en del då han hela tiden måste bevisa sin egentliga ålder genom att visa körkort och pass.

Djurparken var kanske inte Nya Zeeland i ett nötskal trots kiwifåglar och annat men Orana var ändå värt ett besök. Det är lite reklampelarkör idag som ni alla märker.

Dagens Camilla

Ute: ca 7 grader och molningt

Inne: inte helt illa faktiskt

Klagomål

Vi har fått lite klagomål från Sundsvallshåll. Lars-Olof tycker att vi har varit lite slöa på att skriva på sistone.

Då måste jag få försvara oss....

...Snälla, vi har ju äntligen några andra än varandra att prata med här hemma. Det är ju rena julafton för en socialt svältfödd hemmafru och en gnällig avsynare. Björn gnäller när han är hemma för att han har det tråkigt på jobbet samtidigt som han är grinig för att han går på snusavvänjning. Jag kan säga att Magnus och Jenny är en avlastning från himmelriket! Och god mat lagar de också, fantastiskt!

De kämpar fortfarande med att hålla sig uppe på kvällarna men annars tror jag inte att de fick några större men av flygresan.

Ikväll är Björne ute på sin första after work. De firar att skolbänksmånaden är över med några öl på den lokala puben "The little brown jug".

Igår fick jag äntligen åka och hämta våra kartonger. Jag irrade runt ett bra tag innan jag lyckades haffa en DHL-kille som stannat efter vägen för att leverera ett paket. Med tanke på vår tidigare erfarenhet av DHL så var detta möte riktigt lyckat. Han lyckades förklara vart jag skulle svänga på tre sekunder .

Vi har ju inte direkt köpt en lastbil så det blev två svängar för att få hem de åtta kartongerna. Men, för andra gången denna torsdag så hade jag tur och fick hjälp av en riktigt trevlig prick. Han placerade min pall med kartonger alldeles vid grindarna på området så att jag skulle kunna komma och åka som jag behagade. Det måste ha varit hojsnacket (den lycklige saten hade två i garaget) som släppte på smilbanden och hjälpsamheten. Vi pratade hojmodeller och trevliga kurviga vägar som den till Akaroa och därefter var det bara att packa bilen till bristningsgränsen och trycka gasen i botten.