tisdag 25 mars 2008

Fläktremmar och flygplan

När vi väl hade tagit oss igenom diverse eftermiddags- och påskköer så började bilfärden mot Dunedin flyta på riktigt bra. Björne, jag, Annika och Fredde i Mazdan följde stillsamt efter Magnus och vår guide Jenny i Challengern. Bilgodiset flödade och humöret var på topp. Timmarna och milen drev förbi tills Magnus helt plötsligt svängde in till vägkanten och lyfte upp motorhuven. Fläktremmar, fläktremmar förbannade fläktremmar!

Vi hade verkligen tur i oturen. Fläktremmen gick av då vi just passerat staden Oumaru. Med tanke på hur många små byhålor och fårhagar vi passerat så är jag oerhört glad att fläktremmen valde att kämpa sig fram till en stad. Men vi hade tiden emot oss. Det var skärtorsdag och klockan hade hunnit bli 21.

Vi körde tillbaka genom staden och sökte med ljus och lykta efter en fläktrem. Ett antal bensinstationsbesök senare gav vi upp. Vi var strandade i Oumaru. Vi lyckades hitta ett hotell, Kingsgate. Där släppte vi av Fredde och Annika och åkte och hämtade Jenny och Magnus som fortfarande väntade vid vägkanten. Någon timme senare satt vi på puben Fat Sally och tröstade oss med en kall öl.



Långfredagen kom utan fläktrem i sikte. Då alla butiker var stängda så hade vi inget annat val än att boka ännu en hotellnatt. Det tar inte särskilt lång tid att turista sig igenom Oumaru. Men det blev en härligt skön slappardag.


På lördagsmorgonen åkte Magnus och Björn iväg tidigt. De inhandlade fläktrem och lekte mekaniker medan vi andra slappisar satt och åt frukost på hotellet. Det tog inte lång stund förrän vi återigen var på väg. Vi blev dock tvugna att ändra reserutt som ni kanske förstår. Det blev raka vägen till Queenstown och en jetbåtsfärd för Fredde och Annika. Sweet As!!!

Tänk att man kan bli så glad över att hålla en fläktrem i sin hand.

Fina, fräscha fläktremmar!

Strålande solsken och klarblå himmel mötte oss vid Wanakas flygplats på söndagsmorgonen. Det var dags att avnjuta flygshowen "Wings over Wanaka" och en underbart varm höstdag.




Coola CEC-grabbar




Peace, Love och Solbränna.

Om ni vill kika på fler vackra flygplan så kan ni titta på Magnus och Jennys blogg.
Det blir inte alltid som man tänkt sig men vi hade åtminstone tur med vädret.

tisdag 11 mars 2008

Fredde och Annika

Mer och fler Sverigebesök kommer flygandes. Den här gången är det kusin Fredde och moster Annika som är här för att förgylla vår vardag. Klockan är 21.25 och tröttheten har plågat stackrarna i timmar. Fredde har låtit som en papegoja "får jag gå och lägga mig nu, får jag gå och lägga mig nu".

måndag 3 mars 2008

Regnresa till Nelson

I helgen så var det så dags för en utav de berömda resorna med M.A Gantry scenic tours igen.
Vi har utvecklat något som närmast kan benämnas som "speedturism". Vad fasen är det då kanske ni undrar. Det går till på följande sätt: sträckkör bilen tills samtliga passagerare börjar gnälla på ömma leder, allt under 100mil per helg är skräp, maxlängden på eventuella stopp är 30 minuter det förutsätter att man intar föda under dessa "långa" stopp, övrig rastid är tre kort med kameran. På detta vis åker vi nu mer land och rike kring och plåtar för brinnande livet.
Denna helg hade lotten fallit på sommarstaden Nelson med omnejd. Den här helgen var det dock inte sommarmys utan hällregn hela lördagen. Men det blev lite skön speedturism ändå, vi hann blåsa upp till den nordligaste spetsen på sydön Farewell Spit, sikten var kass där ute men vi har ju i alla fall varit där nu. Vi började kolla lite på kartan och räkna efter och insåg att vi nästan kört på varje större väg på Sydön hittills. Vad säger man världsklass.

Farewell spit




Katedralen i Nelson