Helgens mc-tur

Eftersom NZ firade nationaldag (Waitangi Day) i fredags och vi var lediga så passade Björn, Simon och jag på att rasta motorcyklarna. Vi hade planerat en rundtur på ca 120 mil fördelat på fredag och lördag.



Fredagens första fikastopp var Mt Cook, Nya Zeelands högsta berg. När vi med kurrande magar stod där i caféet bland mackor och pommes frites och velade så klev plötsligt Björns jobbarkompis Keith in genom dörrarna. Han var på väg ner till en mc-träff i Alexandra och hade beslutat sig för att köra de 10 extra milen till Mt Cook för att sitta ned med oss och fika i solskenet. Keith är lite som gubben i lådan. Han dyker upp lite var stans, där man minst anar det.


Här ser ni Mt Cooks snöklädda topp.



Björn och Simon



När vi hade lekt klart (fikat, besökt muséet och tittat på 3D-film) vid Mt Cook så körde vi vidare mot hotellet i Haast.



Nya Zeeland har fantastiska mc-vägar. Asfalten är grövre än hemma i Sverige vilket betyder bra grepp och det finns mängder med härligt kurviga vägar.

I Wanaka så mötte Simon upp med sin far och farbror medan Björn och jag fortsatte de 15 sista milen till hotellet i Haast. Det var som tur var min tur att köra för dessa 15 mil var de mest underbara jag kört på motorcykel. Kurvorna svepte fram och det fanns inte en raksträcka i sikte. Jag växlade ner till fyran för att jag skulle få driv i kurvorna med den tunga och långa Blackbirden. Den tar sig runt kurvor fantastiskt mjukt och stabilt. Det går att lägga ner den ordentligt utan problem. Om ni någon gång har vägarna förbi NZ och ni funderar på att turnera runt för att se landet, kör då mc och glöm inte denna sträcka mellan Wanaka och Haast. Den är värd ett dygn i ett trångt flygplan.

På lördagen körde vi vidare mot glaciären Franz Josef. Väl där åt vi frukost i den lilla byn. Det är den smutsiga lilla glaciären Franz Josef ni ser i bakgrunden.

Efter glaciärstoppen var det dags att köra norröver för att därefter svänga höger och via Atrthur's Pass köra hem till Christchurch. Jag lyckades övertala Björn att stanna för en kort fikapaus i Arthur's Pass. Han hävdar att jag alltid vill fika, vilket kanske är sant. Jag skyller på min uppväxt. "Fika" är nämligen det ord min mamma använder flitigast och jag skulle inte bli särskilt förvånad om det var det första ord jag yttrade när jag började prata.