Helgens nitlott och vinst

Igår åkte vi i samlad tropp till Kaikoura för att titta på valar. Spända av förväntan satt vi utanför Whale watch centret och väntade på avfärd. Till våran förföran blev båtturen inställd p.g.a tilltagande vindstyrkor ute till havs. Där hade vi alltså suttit och åkt 18 mil för ingenting och med två misslyckade delfinsimningar i bagaget så kändes det som en myt med marint liv kring NZ.

Men vi gjorde det bästa av dagen och gjorde ett besök på Kaikoura winery och tog en provsmakning av deras vinsortiment.

Idag var dagen med stort D det var ta mig tusan tredje gången gillt vi försökte ge oss ut och simma med Hectors delfiner. Stoppade av vädret två gånger tidigare var det idag strålande sol och nästan vindstilla. Och visst kom vi iväg.

Efter att ha ålat oss i de 5mm tjocka våtdräkterna satt vi nu på båten som skulle ta oss till delfinerna. Efter ett tag började vi se små svarta fenor bryta vattenytan lite här och där. Vi stannade till med båten och kröp ner i det 14 gradiga vattnet, inte så dumt med våtdräkt i ett sådant läge.

Kicki och Wisse (KIWI) reflekterar över veckan som gått

Maurikväll

Vädret här är omväxlande sol med ca. tjugofemgraders värme och regn med ca.tiograder.

Vi har haft tur när vi har varit på våra äventyr har det varit perfekt. På söndag är det tredje gången gillt för Delfinerna, då hoppas vi att vi får komma ut med båten. Det skall tydligen finnas delfinungar också som vi kanske får se. På lördag bär det iväg till valarna, skall bli häftigt att se dom på nära håll, bara vädergundarna är med oss.

Igår var vi på Maurikväll med äkta urinvånare jätte häftigt. Lars-Olov dansade en riktig Haka med Maurikrigarna. Kanske Lars-Olow och Björne kan ta en väderhaka ikväll så det blir bra väder imorgon.

Nu börjar det spricka upp så nu går vi på en liten promenad.

Arthurs Pass

På juldagen åkte vi till arthurs pass för att vandra lite grann och jobba bort julmaten. Vi trodde att det skulle bli en ganska enkel vandring. Men det visade sig att man skulle behövt vara besläktad med bergsgetter för att ta sig framåt. Det blev en ganska tuff vandring och vi var något trötta och lätt mörbultade på tisdagskvällen. Men det blev en härlig dag med fin natur och en strålande sol.

Till Er alla från oss alla...En riktigt God Jul

Nu är dom här!

Nu har mamma och Larsa kommit fram. Förutom att de är ganska trötta så verkar det som om flygresan har gått bra. Vårat mål är att de ska försöka hålla sig vakna till åtminstone 22! Klockan är nu 21.30 så det ska nog gå vägen.

Det närmar sig jul

Under de senaste veckorna har vi varit tvugna att vara sparsamma med internetanvändandet. Vi överskred nämligen vårt internetkonto ganska rejält när vi en regnig söndag hittade lite trevliga program på Svts hemsida. Det är därför vi inte skrivit något på bloggen på ett tag. Det har i och för sig inte hänt så mycket heller för den delen. Vi har inte varit ute och rest utan mest jobbat. Vi har försökt spara pengar då vi ska hitta på en massa skoj när mamma och Larsa kommer. De anländer kl. 14.20 på fredag och som tur är så har Björn ledigt så att han kan agera privatchaufför och bärare.

Jag har nu arbetat två veckor på mitt nya jobb på posten. Det är verkligen bråda dagar där nu. Jag sorterar paket (inte brev) vilket rent fysiskt är en ganska slitig process. Paketen får väga max 25 kg. Att springa runt med tunga paket under åtta timmar har gjort att jag känner av muskler i min kropp som länge legat i träda. Musklerna mellan skulderbladen har krampaktigt skrikigt åt mig att sluta med dumheterna. Kroppen har just, efter nästan två veckor, börjat vänja sig vid påfrestningen så i slutet av denna vecka gick det riktigt bra.

Min chef är en grå och grinig gubbe med mindervärdeskomplex. Det är åtminstone min analys av hans griniggubbesomälskarattsäganejbeteende. Han hälsar inte när man kommer om morgnarna och den första tiden pratade han inte med mig om det inte var så att jag gjorde något fel. Jag kallar honom Mr NO! Han njuter verkligen av att säga nej och att säga vad du gjorde fel. Han får liksom ett fånigt leende på läpparna och glädjen når för en gångs skull ögonen.

Men kroppen börjar vänja sig. Jag börjar få över chefen på min sida (fick beröm i fredags!!! mycket stort) och mina kollegor är rätt roliga så trots de monotona arbetsuppgifterna är jobbet helt okej. Jag har ju också bara en vecka kvar innan semestern med mamma, Larsa och Björne börjar så jag klagar inte.


Den här stilige mannen var på Christchurch Engine Centers julfest igår.


Hallon från trädgården


Mamma lovade att hon skulle agera fågelskrämma när hon kom ner men jag är rädd för att hon är för sent ute. Vi lyckades rädda några och ta denna bild som bevis men i övrigt så har fåglarna haft partyparty och länsat körsbärsträdet.

Som ni förstår är det ganska svårt att få någon som helst julstämning här i värmen. Jenny och Magnus har försökt sitt allra bästa. De bakade och stod i under tre dagar för att kunna bjuda oss på adventsfika. Det var inte det lättaste att få tag i alla ingredienser och det blev nog några turer till olika affärer. Det var dock helt underbart med lussebullar, pepparkakor och glögg.

På Lucia så sjöng jag Midnatt råder för jobbarkompisarna och berättade om våra triditioner. Vad gör man inte för att sprida lite glädje i sommarvärmen. På kvällen så fikade vi NZ julkakor.

Men, det är inte direkt som om man vill tända värmeljus, krypa under filten, dricka varm glögg och trycka munnen full med choklad här nere. Det blir snarare en hel del glass och kall öl.

Snälla skicka lite vackra, söta och roliga julbilder till oss!

GO WEST

Nu var det ett tag sedan vi var ute och for i vårat öuppbyggda land. Den här gången tog "M.A Gantry´s scenic tours " oss till Nya Zeelands västkust som enligt Nya Zeeländarna är den regnigaste platsen på jordens yta med sandflugor stora som helikoptrar. Personligen tror jag att Stavanger är snäppet värre.

Den ända vägen till Greymouth och västkusten ifrån Christchurch är via Arthurs pass som vi tidagare skrivit om. I Arthurs fick vi träffa våra kompisar keapapegojorna igen. De är mycket oskygga och fotovänliga fjäderfän.

Magnus och Jenny hade införskaffat en mycket detaljerad kartbok och redan bestämt att vi skulle åka lite vägar som kräver en fyrhjulsdriven "Challenger" och inte en låg framhjulsdriven Mazda. Tyvärr var inte låsta vägbommar med på kartan så det blev några återvändsgränder innan vi gav upp och körde den större grusvägen istället. Vi såg en del skotthål i vägskyltarna och undrade hur ortsbefolkningen skulle ha reagerat om de sett oss leka på deras bakgård. För självklart som alla andra barn kunde vi inte låta bli att hoppa i vattenpölarna.

Väl framme i Greymouth upptäckte vi vilket kanonfint vandrarhem Magnus hade bokat. Greymouth var en liten håla men vi lyckades ändå hitta några pubar och ett par bärs.

Västkusten har en regnskogsliknande natur.

På lördagsmorgonen så hällregnade det. Där grusades våra planer på att gå på långvandring och vi kom fram till att vi skulle åka till Nelson istället vilket är NZ solsäkraste samhälle. Nelson ligger högst upp på sydöns kust och vetter mot tasmanska sundet.

På vägen dit hann vi besöka Pancake rocks. Klipporna liknar staplade pannkakor och på flera ställen fanns det hål som vågorna pressade sig upp igenom. Det blev ett massivt tryck och det mullrade som åska när vattnet komprimerades och trycktes ut ur hålen. Det var häftigt och mycket blött att beskåda.

Magnus raggartakter ligger djupt rotade.

Hängbro på vägen till Nelson.

Väl framme i Nelson sken solen och trots att klockan var halv åtta när vi satte oss på uteserveringen för att äta middag så var det härligt varmt. Senare på kvällen besökte vi en utav lokalpubarna för att lyssna på ett röjigt och mycket bra liveband.

Imorse när vi påbörjade våran återresa mot Christchurch hade vi fantastiska 28 grader, rätt okej för november.

Hm...

Nu var det längesedan jag satte mig ned och plitade något på blogen.

I lördags var jag på musikalen Chicago med några jobbarkompisar. Vi gick ut och åt innan föreställningen och jag kan ge er den oerhört spännande informationen att det är lätt att bryta de smala ramarna för en tjej i det här landet. Jag beställde en öl och genom att göra det hade jag helt plötsligt brutit en oskriven lag. Ja, ni läste rätt. Här dricker man vitt vin som kvinna. Min öl gjorde att ögonbrynen åkte upp likt hissar och några började till och med att skratta. Jag tror att jag får pytsa ut mina åsikter i små lagoma portioner då det är möjligt att jag är läskigt radikal. Detta trots att NZ var det första landet i världen som införde kvinnlig rösträtt. Jag tycker att jag hela tiden säger och gör saker som inte är "rätt". Ibland är det komiskt men för er som känner mig så vet ni att det här är ett ämne som får mitt inre att koka. De har t ex rosa lappar för tjejerna och blå för killarna i skolan (Hornby High)! Traditionen framför allt!!!

Några av lärarna var på en dyslexikurs förra veckan. Det är tydligen någonting helt nytt här på NZ. De frågade mig om dyslexidiskussionen i Sverige och förbannade att NZ var så efter. De såg ut som fågelholkar när jag nämnde dyskalkyli....hm.

Jag är frustrerad och ledsen över den mobbing jag ser varje dag och som ingen verkar vilja peta i. Det var en klasskonferens förra veckan vilket är bra men då vill jag bara påpeka att den här gruppen kom till skolan i januari. Det går så oerhört långsamt och några av lärarna låter gruppen tappa kontrollen. Klassrummet blir helt enkelt inte en säker plats. Jag följer en speciell elev i gruppen och jag brukar sätta mig bakom den eleven för att vara som en skyddande vägg. Men, jag är ju bara där under lektionstid. Det får mig att vilja gråta. Jag har dock bestämt mig för att göra allt jag kan för att förändra situationen så jag kämpar på. Jag har två veckor till på mig.

Presentationen

Jag och Magnus har velat introducera Volvo Aeros förslagverksamhet härnere. Så en dag så satte vi oss ned och gjorde en powerpoint presentation på hur vi skulle vilja ha det på Christchurch engine center.

Vi visade den för Greg Ferguson vars funktion är att förbättra verksamheten. Han blev genast väldigt intresserad och ville föra våran idé vidare till ledningen.



Sagt och gjort så mottogs detta förslag gott uppe i ledningen, och det bokades in en tid då jag och Magnus skulle komma till ett ledningsmöte och berätta om det hela.



Denna dag var igår. Med mycket magpirr och nervositet stod vi i styrelserummet längst fram inför hela firmans chefer och sålde in Volvos förslagsverksamhet. Det kändes riktigt bra efteråt och vi fick bra respons. Vad vi vet nu är att de gillade presentationen och att företagets "ACE" ansvarige skulle börja jobba med vårat förslag.



Om en vecka byter jag avdelning. Jag skall över till byggsidan. Så nu rullar det på.

Värme

Det är fredag igen och jag är som vanligt ledig. Kl. är 12.30 och jag är inne och vilar från värmen. Till för en stund sedan var jag ute i trädgården och jobbade men det blev för varmt så nu sitter jag inne och passar på och läser lite mail mm.

Det har varit en bra vecka då jag har fått beskedet att jag får jobba kvar på skolan i ytterligare fyra veckor. Jag har också fått jobb på ett bemanningsföretag så den 3e till den 21a december ska jag jobba där. Det innebär att jag slipper gå arbetslös, jippi!!! Det är ju så förbaskat tråkigt. Jag har ingen aning om vad jag ska jobba med vilket gör det hela ännu mer spännande. Då blir det också heltid vilket kommer att glädja spenderarbyxorna.

Mamma och L-O dimper ner den 21a så då tänkte jag vara ledig, super!

Björne har fått beskedet att han ska få byta avdelning om några veckor och det gjorde honom oerhört glad. Björn och Magnus ska också lägga fram lite förbättringsförslag. De har varit riktigt seriösa och gjort en fin powerpointpresentation som de tydligen ska få visa upp för ledningen. Jag tror att de är lite nervösa inför det men samtidigt stolta.

Nej, varför inte gå ut i solen och kanske ta sig en tur till butiken och köpa sig en glass?

Wellington

Under flera helger har vi bara varit hemma och rensat ogräs (varit förkylda och uttråkade) så därför var denna helg efterlängtad. Eftersom det är Labour Day idag måndag (röd dag) och vi båda hade fredagen ledig så har vi haft oss en fyradagarshelg. Vi har varit till huvudstaden Wellington och sett oss omkring.

Wellington ligger på nordön så vi körde Mazda upp till den lilla staden Picton och därifrån tog vi färjan över till Wellington. Det är ca 35 mil från Christchurch till Picton och det innebär ca 5 timmars körning eftersom det är ganska kurvigt och backigt på NZ.

Vi stannade till på några ställen på vägen till Picton. Det är ju det som är lyxen med att köra bil.

Picton är en vacker liten hamnstad. Efter flera timmar i bilen vandrade vi över de omgivande gröna kullarna. Natten spenderade vi på ett trevligt litet vandrarhem.

Kl. 14.00 på lördagen satt vi på färjan som skulle ta oss över till Wellington och tre timmar senare var vi framme i huvudstaden. Vi hade lyckats norpa åt oss en stadskarta på färjeterminalen så vi lyckades hitta till hotellet på första försöket. Hotellet var inte så fint som vi hade föreställt oss men helt ok. När vi slängt in väskan gick vi ner till baren för att dricka våra gratisdrinkar och därefter traskade vi runt i staden lite innan vi bestämde oss för indiskt.

Igår söndag var det fantastiskt väder. Wellington visade sig verkligen från sin bästa sida. Vi ville försöka se så mycket som möjligt. Te Papa, NZs nationalmuseum, blev vår första anhalt. Det var ett stort museum som bjöd på allt från konst och interaktiva leksaker till livemusik. Vi spenderade några timmar där inne. Till slut lockade solen ut oss till strandpromenaden och stadens omgivningar.

När benen blev för tunga satte vi oss på ett kafé och njöt av de sista värmande strålarna innan vi gick tillbaka till hotellet för, vad vi tänkte oss, en stunds slappande. Men, när vi låg där på sängen och läste vår guidebok så upptäkte vi att det naturligtvis var en del vi missat, sådant vi inte ville missa. Då det fortfarande var ljust ute så åkte skorna på och asfalten försvann återigen under våra fötter. Med snabba steg tog vi oss igenom staden till parlamentet, katedralen och bollen av silverormbunkar. Det går nog inte att hinna med mycket mer under en dag.

Klockan 20 klev jag in i duschen och en stund senare var vi på väg igen. Denna gång var vi ute efter middag. Det blev absolut ingen lång partykväll utan en snabb middag och därefter spenderade vi resten av kvällen framför tvn med ömmande fötter.

Idag måndag har vi bara rest. Vår bil verkar för tillfället leva sitt eget liv så när vi har på stereon kan larmet gå av sporadiskt vilket retar de omgivande bilisterna. Larmet låter som sirener så de tror att det är polisen. Vi stängde av stereon och istället bjöd Björn på sång av varierande kvalitet. Han blev inspirerad av sälarna vid Kaikouras stränder och sjöng sälhits 18 spår.

Wellington gav mersmak. Det är en riktigt trevlig stad kallad kulturhuvudstaden. Det blev en bra helg och som avslutning ser jag fram emot att få gå och lägga mig i min egen säng med duntäcke och sängvärme.

Christchurch

Vi tänkte att vi skulle visa er Christchurch. Eller, åtminstone några bilder.


Spårvagnen (endast turistattraktion numera)


torget

Minnesmonument över krigsoffer

I slutet av gatan ser ni katedralen.

Christchurch konstmuseum

Museum och botanisk trädgård

punting på floden

Canterbury draught, bryggeriet