Hemma från sydöturen (endast 180 mil i bil)

Just nu är Jenny på flygplatsen för att vinka av sina hemresande föräldrar. Björn och Magnus ligger och sover efter kvällsskiftet. Själv sitter jag i vardagsrummet och lyssnar på den brummande kylen.

I fredags kom jag, Jenny, Kerstin och Bengt hem från ännu en tur. Vi har kuskat runt den sydligaste delen av sydön med en avstickare till fjorden Doubtful Sound (där det för övrigt regnar 6-8 meter per år).

Vi har sett vacker natur, pingviner och ett oändligt antal vattenfall.

Medan vi var iväg på turné så var grabbarna kvar hemma för att jobba, spela playstation och äta tacos. Veckans mattema var tydligen "sånt man kan äta med nachos".

Då jag slutade som elevassistent den 17/12 och Australienresan är fem veckor bort så måste jag försöka hitta mig något sorts tillfälligt jobb denna vecka. Jag ska också söka en lärartjänst i Sundsvall. Tiden här på NZ börjar rinna ut och samtidigt måste vi börja planera för ett liv på andra sidan igen vilket känns lite konstigt.

Hemma igen efter ca 300 mil på mc

Då var vi hemma igen.

När vi körde de sista milen igår så värkte kroppen något oerhört. Det är slitsamt att turnera runt.

Nedan ser ni en karta över vår rutt.

GOTT NYTT ÅR!

Mt Maunganui

Hallojsan!

Här kommer en liten lägesrapport.

På julaftonen åkte vi ca 40 mil från Hamilton till härliga Paihia, Bay of Islands. Vi bodde i en finfin lägenhet med utsikt över havet. Här nedan kan ni se verandagänget Björn, Magnus och Kerstin. Just vid detta tillfälle pepprade de mig med isbitar då jag, Anne paparazzi Sedendahl, försökte, föreviga ögonblicket.

Vi hade ett par riktigt varma och soliga dagar i Paihia så vi passade på att se oss runt vattenvägen.


Medan Jenny, Magnus, Kerstin och Bengt fräste runt på havet så paddlade Björn och jag rofullt på Waitangifloden.

Igår delade vi på oss. Challengern åkte från Paihia till Auckland och turistade runt i staden. De strosade runt i staden och åkte upp i Sky Tower.

Här är ett svindlande kort på Jennys och Magnus fötter när de åker hissen upp i Sky Tower, AAAAA.

Björn och jag tog den långa vägen och körde från Paihia på östkusten till 90 mile beach på västkusten för att sedan snirkla oss söderöver. Vädret var super och det var väl tur det då vi rullade nästan 60 mil. Nedan ser ni Björnes lycka över att vara framme vid 90 mile beach.

När vi turistat färdigt var för sig så träffades vi på motellet i en liten håla, Pokeno, några mil söder om Auckland.

Idag har vi varit i Matamata och besökt en av inspelningsplatserna till Sagan om ringen, Hobbiton. Det mesta var nedmonterat men den guidade turen var bra och intressant.

När vi var klara med att trampa fårskit i den stora fårhagen tillika Hobbiton så körde vi till Mt Maunganui. Jenny vågade sig på att åka mc för första gången i sitt liv! Visst ser vi ut att tillhöra något galet mc-gängt?

Här i Mt Maunganui är det fullt med fulla ungdomar som kör stylade bilar och spelar hiphop på full volym så vi passade på att sitta i bakluckan på Challengern och dricka öl medan vi väntade på pizzan. Vad gör man inte för att passa in?

On the road again

Då var vi ute på vägarna igen. Denna gång med uppbackning av Jennys föräldrar, Kerstin och Bengt. De anlände på onsdagen och fick vila upp sig till lördag morgon. Kl 07:00 rullade vi upp mot Picton och färjan som skulle bära oss över Cook sundet till Nordön och vårat första stopp Wellington. Man skulle kunna kalla resan till Picton för blöt, jätteblöt och satansjävladyngsur. Här nedan vrider Björn ur handskarna.


På söndagen lämnade vi Wellington bakom oss och satte kurs mot Taupo som ligger vackert beläget vid NZ:s största sjö. I Taupo fanns även vulkanisk aktivitet man kunde riktigt se hur det pyrde och rök ur marken uppe bland källorna (svaveldoften var ganska påtaglig den med).

Idag tisdag har vi haft en varm och härlig dag. Det har besökts grottor i Waimato där vi har fått se lysmaskar i stora horder. Grottans tak glimmade som i ett sagoland och allt kändes väldigt rofullt när vi gled fram i flotte på den underjordiska floden.


Just nu sitter vi i ett regnigt Hamilton och hoppas på solsken imorgon då vi har ännu en lång resa framför oss upp till Bay of Islands där julen kommer att spenderas.

Vi: Björn, Anne, Magnus, Jenny, Bengt och Kerstin önskar er alla därhemma en riktigt god jul.

Det blir ingen ål på julbordet men Magnus fick en bra bild på en som äter.

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR

Tack för julklapparna! Här har ni ett smakprov på vad som fanns i
julstrumpan.





På lördag bär det iväg till nordön så jul och nyår spenderas på resande fot. Det ska bli riktigt roligt att komma iväg.

Barnen (Jenny och Magnus) har flyttat hem igen. Vi kommer ju inte att vara hemma så mycket så det kändes onödigt att sitta och betala så mycket i hyra för både lägenhet och hus. Idag dimper också Jennys föräldrar ner här i Kiwiland så snart är det fullt hus liksom förra året vid den här tiden.





GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

Chatto creek 1000 miles 24 hours

I helgen har jag varit iväg på lite motorcykeläventyr igen. I fredags begav jag mig till den lilla hålan Chatto creek som ligger ca 45 mil söder om Christchurch, packad med tält sovsäck och ett glatt humör tuffade jag iväg. Tyvärr så tuffade jag på lite väl hårt och åkte på en brännande fortkörningsböter ungefär halvvägs, ajsing bajsing lilla Björn där gick julklappskassan åt skogen.

Anledningen till valet av Chatto Creek var att starten av "the 1000 miler" började där klockan 12:00 på lördagen. Jag hade i ett svagt ögonblick anmält mig till denna kör 160 mil inom tjugofyra timmar, få en plåtbit och betala för en t-shirt för besväret. Min kollega Keith har gjort detta supermaraton sju gånger och ville ha en liten utmaning detta år varpå han ställde upp med sin 125:a, årsmodell sent 70tal med en maxfart på 105kmh. Han hade gjort noga uträkningar på bränslestopp och snitthastigheter och kommit fram till att han behövde så gott som dygnets alla 24 timmar. Keith tackar vädergudarna för den medvind han hade under stora delar av rutten vilken gjorde att han avslutade sin insats på 21 timmar och 45 minuter.

Det gick lite lättare för mig då jag tog rygg på en riktigt rutinerad 1000 milare. Han körde för tolfte året i rad och verkade nöjd med att ha en rookie till reskamrat. Vi rullade in i Chatto Creek igen efter 18 timmar och 20 minuter i sadeln.

Öm bak, trött skalle, och en väldigt annorlunda erfarenhet rikare lämnade jag Chatto creek bakom mig och påbörjade en riktig tung återresa till Christchurch.

Med facit i hand så känns det ändå roligt att ha gjort det och jag fick se mycket av naturen och scenerienerna på sydön, detta är "speedturism" när det är som extremast.

Nu till något helt annat på en annan tid på en annan plats har det ju duathlontävlats för sista gången denna säsong. Anne och Jenny masade sig upp ytterligare en söndag för att ta sig an den tuffaste tävlingen hittills. Det gick ganska bra även om Anne känner med facit i hand att hon hade kunna flåsat på lite hårdare under löpningen. En tjugonde plats blev det i allafall vilket inte är fy skam.

* P.S jag kommer att öppna ett fortkörningskonto där donationer är varmt välkomna D.S*

God morgon!

Vi rapporterar just nu från ett somrigt NZ. Igår grillade vi och satt ute och spelade kort med Magnus och Jenny fram till 23.11 då termometern fortfarande visade 19 grader, härligt.

Det härliga sommarvädret håller i sig så imorse satt vi för första gången på mycket länge ute och åt frukost medan vi spelade melodikrysset och fick rapporter från den Alpina Världscupen i Finland! Heja Sverige!

I helgen har vi lekt på hemmaplan. I fredags hade vi röd dag då det var Canterburys showday. Det är en helgdag som har utvecklats från att bönderna samlades och ställde ut sina djur till en sorts marknadsdag. Vi tackade och tog emot och passade på att cykla ut till Spencer Park och Adrenaline Forest.

Adrenaline Forest är en lekplats där man får klättra bland träden, känna höjdskräck och helt enkelt få kontakt med sin inre apa. Konceptet kommer ifrån Frankrike.

På kvällen grillade vi hos Simon och Nicole.