Sommartid

Vi går mot sommar. Under helgen har vi haft finväder med ungefär 20 grader i skuggan. Eftersom sommaren står för dörren så har vi ställt fram klockan en timme. Nu skiljer det alltså 11 timmar mellan Sverige och NZ.

En helg över stock och sten

Den här helgen har gått i tvåhjulingarnas tecken. Under fredagen fick vi en guidad tur runt Bottle Lake´s mountainbikespår utav Brad ( en van cyklare från Björnes jobb). Vi blev till slut ett gäng ifrån jobbet som for ut i skogen. Vi har ju bara provat ett enklare spår tidigare och det här spåret skulle ge oss mer utmaningar vilket det också gjorde för vissa av oss. Två marksyningar senare så hade jag , Björn, lyckats skrapa upp både armar och ben. Magnus påstod att vänsterknät var lika svullet som "en halv mandarin" . Då vill jag också påpeka att han faktiskt mer eller mindre låg bakom marksyning nr 2. Jävla Mange hade fel växel i ett uppförslut och jag kom i full rulle alldeles bakom vilket gjorde att jag slog på en panikbroms, flög över styret och tog emot cykeln med min egen ryggrad.

I och med dessa skador var det redan tidigare inbokade lördagsnöjet i fara men varken väder eller svullna knän stoppade oss från att åka iväg till Springfield och grusbusa.

08.00 var det upphämtning utanför dörren. På släpet stod det 4 smarriga hojar som bara längtade ut till terrängen. Det var bara Anne, Jag och två guider vilket kändes väldigt lyxigt. De stod för hojar kläder och ett glatt humör.

Efter att ha mjukat upp lite grann på en åker gav vi oss iväg över stockar och sten. Vi skulle klättra uppför omgivande kullar. Vi var lite småfega till en början men ju mer man lärde känna hojen så växte hornen ut. Vi är fortfarande förvånade över att vi lyckades ta oss fram och upp på vissa ställen då det ibland var rejält stenigt, brant och spårigt. Idag var det Annes tur att marksyna fast med en lite tyngre pjäs till cykel. Men här blev det varken skrapsår eller svullnader utan mest en förbannad Anne och en hoj på backen (den var också oskadd). Sammanfattningsvis så var det helt jävla otroligt kul och vi hade ett leende från öra till öra när vi satt slutkörda, efter ca 4 timmars hojåkning, i bilen på väg hem.

Guiden berättar lite om omgivningarna.

Våra lånehojar en Honda CRF 230 och en KTM SX 400

Första fikapausen, välbehövlig.

Björne "in action"

Anne laddar inför vattenpassagen.

Överladdade kanske?! Det sprutade rejält med vatten men fotografen hann inte med.

Arthur's pass

Idag lördag hade vi bokat in en liten roadtrip till Arthur's pass, så runt nio i morse startade vi upp Mazdan och gav oss iväg. Arthur's pass är en national park med storslagen natur. Det ligger ca 15 mil ifrån Christchurch på väg mot västkusten. Det är nog mest känt för sina många vandringsleder och de nyfikna Kea papegojorna (som vi tidigare nämnt och bara sett i fångenskap tidigare). Idag fick vi faktiskt se dom i det vilda och jag kunde gå riktigt nära och få bra bilder på dessa oskygga fåglar.

När vi ändå var i denna vackra nationalpark passade vi på att följa en vandringsled under en timme. Skogen var nästan regnskogsliknande och det växte mossa och lav över trädstammarna.

På vägen hem stannade vi till vid Broken River och av en ren händelse fanns där en grotta på 340 meter som det var fritt fram att gå in i. Nackdelen denna gång var att vi inte var utrustade för att vada oss igenom en bäcksvart grotta. Men vi kommer garanterat återvända med ficklampor och lämpliga kläder för att utforska denna plats.

Någon gång under hemresan måste vi ha kört fel för helt plötsligt befann vi oss i "Homertown"

Söndagsorgel

Lyssna och njut så här brukar det låta hoss oss på söndagarna.

Dålig uppslutning på valdagen

Igår var det dags för att ge Hanmer Springs en ny chans eftersom vi nästan blåste bort förra gången. Succén var ett faktum då vi faktiskt fick bada i de varma källorna den här gången. Det var bara doften av ruttet ägg eller möjligen fis (svavel) som störde idyllen. Vi plaskade i nästan två timmar och det var härligt avslappnande.

Men, vi hade ju nya mål i sikte och så fort vi plaskat färdigt så styrde vi Magnus och Jennys nyinhandlade Challenger mot Kaikora och helgens stora händelse. Vi hade tänkt att åka ut med båt för att titta på valar.

I Kaikora fanns det många valmöjligheter så på förmiddagen valsade vi ut och in i de små butikerna för att fördriva tiden fram till mötet med valdeltagarna. Trots att Björn blåste i valthornet och talade i valspråk så var intresset svalt. Vi stod i valet och kvalet då plötsligt valmöjligheterna begränsades. Vi valde att åka hem då valarna valt att inte deltaga denna valdag.

Det var helt enkelt så att de ställde in båtutflykten då valarna var för långt ut på havet just denna dag.......valfläsk!!!!

Något besvikna åkte vi åter mot Christchurch. Vyerna var fantastiska och efter bara några kilometer från Kaikora så fick vi syn på en hel sälkoloni som låg och lapade sol på klipporna. Det höjde humöret. Vi hade inte bara tur med vädret även om det för en stund verkat så.

Besök från Sverige!

I fredags kom Anki till Christchurch.

De var en grupp veterinärer/djurskötare mm som för ca ett år sedan bokade en resa till Australien för att gå på en stor djurmässa. När de ändå skulle vara på den här sidan jordklotet så bestämde de sig för att även boka en resa och åka över till NZ på semester. Anki fick resan i 50-årspresent av kollegor. Detta var alltså innan vi bestämde oss för att flytta hit så det var så häftigt att det sammanföll så bra.

Jag har känt Anki sedan jag var ca 6 år gammal så det var ett känslosamt återseende. Den kramen kan jag leva på länge! Även om hon bara skulle vara i Christchurch från fredag till lördag så fick vi åtminstone en dag att umgås. Det är tur att jag är ledig på fredagar.

Anne, Anki, Jenny, Magnus och Björn på en pub.

Anki, Björn, Annika (Ankis kompis), Magnus, Jenny och Anne sitter på Coyote för att äta middag.

Ibland för livet med sig de mest fantastiska överraskningar.

Kia ora!

Kia ora (ungefär hej) vänner och familj!

Torsdagskvällen blev ingen vanlig sittaframförbrasankväll utan vi åkte till Willowbank för lite underhållning och middag. Vi skulle få uppleva några av NZs nattdjur och lära oss lite om maorikulturen.

Vår guide gav oss skapelseberättelsen och berättade om skogens gud Tane Mahuta som var förbindelsen mellan himmel och jord. Hon valde ut en hövding ur vår grupp vilken skulle leda oss. Hövdingen skulle även hälsa den analkande maoristammen och visa att vi kom med fredliga avsikter. Vi fick följa med maoristammen in i deras Pa (by). Vi skulle ta det lite försiktigt då maorierna faktiskt varit kannibaler.

Senare fick vi se och lyssna på några olika danser och sånger. Björn fick prova på att dansa en haka (krigsdans/sång). Tyvärr fick vi inte ta några bilder då så ni får lita på mitt ord då jag menar att Björn inte kan skilja mellan höger och vänster. Jag fick dansa en poi. Det är en dans där man använder små bollar. Det såg nog inte direkt ut som det skulle eftersom jag mest lyckades slå mig med bollen.

Efter detta gick vi in i restaurangen och avnjöt en underbar femrättersmiddag. Vi kunde knappt resa oss upp när vi proppat oss fulla.

Men, då var det dags för ännu en rundtur för att titta på NZs djurliv. Vi fick bla se alppapegojan vid namn Kea. Den är känd för att hitta på bus och om du har otur har den snott vindrutetorkarna och släppt ur luften ur däcken på din bil medan du var iväg och åkte skidor. Kean har också rivit får för att komma åt fettet kring njurarna (huuu). Som ni ser på bilden så har de riktigt kraftiga näbbar.

Det fula trynet ni ser ovan tillhör en jättestor och fet gris som lever på NZ. Vi minns inte riktigt vad den hette i maorimun men på svenska var det något i still med "fet fet".

Det var en riktigt trevlig kväll så Willowbank är ett tips för er som kommer hit och hälsar på.