Duatlon nr. två i härligt vårväder

Idag har Jenny och jag slitit och kämpat i joggingsprår och på cykel igen (1 km löpning, 15 cykel och 4 km löpning). Den här gången visste vi vad som väntade oss så vi var både nervösa och laddade. Det var roligt att träffa på "bekanta" igen. Jag träffade bland andra på tjejen som förra gången hjälpte mig till en bra cykeltid. Det visade sig att hon faktiskt var i samma startvåg. Hon var superrolig och vi skämtade om att vi skulle kämpa tillsammans ännu en gång.

Efter förra loppet så gnälle Björn lite på mig och menade att jag var lite väl långsam i starten så denna gång sprintade Jenny och jag iväg.

Som ni kan se så springer vi i ett vårvackert Christchurch.

Här har Jenny just sprungit sin första km så nu ska hon iväg och köra 15 km på cykel. Jag kunde höra henne skrika på mig " Heja, heja, heja".

Jag vet inte hur många "racercyklar" som körde om mig. Det var lite nedslående men jag får väl intala mig själv att det är en större prestation att slita sig runt på sin mountainbike. Det märktes ännu tydligare denna gång, då cykelsträckan ökat med 5 km, vilken fördel det var att ha en riktig vägcykel.

"Du ser ut som en orienterare men du hittar inte ens till målet" sa Björn när jag efter en liten omväg lyckades leta mig fram till mållinjen. Jag är fortfarande lite grinig då jag förlorade viktiga sekunder och kanske också en och annan placering på att springa fel.

När Jenny närmade sig målrakan hörde jag någon ropa till kvinnan bakom henne "Spring om den där tjejen" så jag skrek till Jenny att hon skulle skynda sig så att hon inte skulle bli omsprungen och jisses vilken fart det blev på de så otroligt trötta benen. Som ni kan se på bilden så hade kvinnan bakom Jenny inte en chans att hänga med!

Efter en mycket slitsam morgon så slappade vi i vårsolen och smaskade på hembakade piroger.