Den ända vägen till Greymouth och västkusten ifrån Christchurch är via Arthurs pass som vi tidagare skrivit om. I Arthurs fick vi träffa våra kompisar keapapegojorna igen. De är mycket oskygga och fotovänliga fjäderfän.
Magnus och Jenny hade införskaffat en mycket detaljerad kartbok och redan bestämt att vi skulle åka lite vägar som kräver en fyrhjulsdriven "Challenger" och inte en låg framhjulsdriven Mazda. Tyvärr var inte låsta vägbommar med på kartan så det blev några återvändsgränder innan vi gav upp och körde den större grusvägen istället. Vi såg en del skotthål i vägskyltarna och undrade hur ortsbefolkningen skulle ha reagerat om de sett oss leka på deras bakgård. För självklart som alla andra barn kunde vi inte låta bli att hoppa i vattenpölarna.
Väl framme i Greymouth upptäckte vi vilket kanonfint vandrarhem Magnus hade bokat. Greymouth var en liten håla men vi lyckades ändå hitta några pubar och ett par bärs.
Västkusten har en regnskogsliknande natur.
På lördagsmorgonen så hällregnade det. Där grusades våra planer på att gå på långvandring och vi kom fram till att vi skulle åka till Nelson istället vilket är NZ solsäkraste samhälle. Nelson ligger högst upp på sydöns kust och vetter mot tasmanska sundet.
På vägen dit hann vi besöka Pancake rocks. Klipporna liknar staplade pannkakor och på flera ställen fanns det hål som vågorna pressade sig upp igenom. Det blev ett massivt tryck och det mullrade som åska när vattnet komprimerades och trycktes ut ur hålen. Det var häftigt och mycket blött att beskåda.
Magnus raggartakter ligger djupt rotade.
Hängbro på vägen till Nelson.
Väl framme i Nelson sken solen och trots att klockan var halv åtta när vi satte oss på uteserveringen för att äta middag så var det härligt varmt. Senare på kvällen besökte vi en utav lokalpubarna för att lyssna på ett röjigt och mycket bra liveband.
Imorse när vi påbörjade våran återresa mot Christchurch hade vi fantastiska 28 grader, rätt okej för november.
4 kommentarer:
Ojoj, ni ligger verkligen i. Äventyr hela tiden.
Finns det något kvar för oss att titta på när vi kommer ner?
Hej äventyrare
Va härligt det ser ut.
Vi längtar så vi håller på
att förgås.
Kram
Två Kiwi (Kicki o Wisse)
Vad fint det verkar vara i NZ :)
Roligt ^^
Hoppas ni har det bra där borta. Själv jobbar man och så, din blogg har hamnat lite i utkant i huvet tyvärr. Det var Henry som påminde mig när det var öppet hus på skolan^^ Det går bara bra här annars, är massa snö och kallt också. :S
Kram!
Sanna
Vad kul att ni ligger i med era äventyr så att vi kan sitta och läsa om dem i vintermörkret. Här snöar det, den enda som är glad är Hasse som får åka ut med sin nya trädgårdstraktor och ploga.
Kram
Moster och morbror
Skicka en kommentar