Hm...

Nu var det längesedan jag satte mig ned och plitade något på blogen.

I lördags var jag på musikalen Chicago med några jobbarkompisar. Vi gick ut och åt innan föreställningen och jag kan ge er den oerhört spännande informationen att det är lätt att bryta de smala ramarna för en tjej i det här landet. Jag beställde en öl och genom att göra det hade jag helt plötsligt brutit en oskriven lag. Ja, ni läste rätt. Här dricker man vitt vin som kvinna. Min öl gjorde att ögonbrynen åkte upp likt hissar och några började till och med att skratta. Jag tror att jag får pytsa ut mina åsikter i små lagoma portioner då det är möjligt att jag är läskigt radikal. Detta trots att NZ var det första landet i världen som införde kvinnlig rösträtt. Jag tycker att jag hela tiden säger och gör saker som inte är "rätt". Ibland är det komiskt men för er som känner mig så vet ni att det här är ett ämne som får mitt inre att koka. De har t ex rosa lappar för tjejerna och blå för killarna i skolan (Hornby High)! Traditionen framför allt!!!

Några av lärarna var på en dyslexikurs förra veckan. Det är tydligen någonting helt nytt här på NZ. De frågade mig om dyslexidiskussionen i Sverige och förbannade att NZ var så efter. De såg ut som fågelholkar när jag nämnde dyskalkyli....hm.

Jag är frustrerad och ledsen över den mobbing jag ser varje dag och som ingen verkar vilja peta i. Det var en klasskonferens förra veckan vilket är bra men då vill jag bara påpeka att den här gruppen kom till skolan i januari. Det går så oerhört långsamt och några av lärarna låter gruppen tappa kontrollen. Klassrummet blir helt enkelt inte en säker plats. Jag följer en speciell elev i gruppen och jag brukar sätta mig bakom den eleven för att vara som en skyddande vägg. Men, jag är ju bara där under lektionstid. Det får mig att vilja gråta. Jag har dock bestämt mig för att göra allt jag kan för att förändra situationen så jag kämpar på. Jag har två veckor till på mig.