Ett stormdrabbat Hanmer Springs

På lördagen hade vi planerat en liten utflykt tillsammans med Magnus och Jenny till Hanmer Springs. Även om vi visste att det skulle blåsa mycket där på lördagen så åkte vi ändå. Vi tänkte att om skidbackarna var stängda så kunde vi ju åtminstone njuta av de varma källorna som Hanmer Springs är känt för. Tji fick vi.

Bilresan gick bra och Mazdan spann som en katt. Vi checkade in på motellet och bestämde oss för att åka och kolla in backarna ifall vi skulle ha möjlighet att åka skidor på söndagen. Enligt broschyren så är det en 40 minuters resa till backarna från Hanmer. Det är det också säkert om man har en fyrhjulsdriven bil med extrem markfrigång och inte en framhjulsdriven liten japansk rackare till bil. Visst bilen tuggade på uppför backarna som bara blev brantare och stenigare för varje meter men till slut fick vi känna oss slagna av berget och vända om.

Vi var faktiskt allihop rädda emellanåt och väldigt lättade när vi väl var tillbaka i Hanmer med glödheta bromskivor. Bromsarna luktade riktigt brända och Mazdan led ända in i själen.

Efter färden var vi lite hungriga av all spänning och intog därefter en lunch. Vi satt inne på resturangen och tittade ut på de kastvindar som folk kämpade emot. Det var skönt att sitta inne just då. Det tog bara en liten stund så dog allt vad elektricitet heter och Hanmer var inte bara stormigt utan även strömlöst. Nåja strömmen återvände och efter lite efterrätt bestämde vi oss för att prova de varma källorna. Vi fick vända i dörren det var stängt på badanläggningen på grund av stormen. Vad gör vi nu? Ingen skidåkning och inget bad i varma källor. Hanmer blev plötsligt en ganska tråkig plats så efter att ha pratat med motellföreståndaren fick vi avboka vårat rum utan avgifter och därefter hoppade vi in i Mazdan och drog tillbaka till Christchurch och utelivet.

Istället för ett blåsigt Hanmer blev det en improviserad inflyttningsfest hos Magnus och Jenny och en smak på Christchurchs nattliv.